Verona Mon Amour

Interkontinental jet lag botas bäst i norditalienska Verona. Den urgamla staden (en gång tänkt arena för Shakespeares Romeo & Julia från år 1596), är lika full av historia som Byblos Art Hotel är full av vår tids benstommar, uttryck och skönhet. Hotellet, beläget några mil norr om Verona, gästas inte sällan av modeller, snyggt eurotrash med oklara inkomstkällor samt design-intresserade finsmakare med stort representationskonto. Det är svårt att beskriva exakt hur lite jag saknade det svenska media- och bloggklimatet under denna korta vistelse på Byblos. Jag undrar om vi i Sverige börjat förlora vår potential att känna lycka och skönhet, och om det är därför jag söker mig bort, till ställen som dessa? Kanske håller vi på att bli ett land av snyggt klädda smakpoliser och ondskefulla, feministiska akademiker och medelmåttor? Tyvärr blev kameran kvar i USA, så jag fotade med mobilen. Observera det passande konstverket ovanför sängen i min svit. Reselektyr? Don De Lillos "Vitt Brus". F Scott Fitzgeralds evigt aktuella "The Great Gatsby" samt en Mojito i ett av hotellets barer förstärker känslan av ljuv förlust och saknad av något jag har svårt att sätta namn på.

Hotelltips Madrid

Rekommenderas i Madrid:Hotel Puerta America på Avenida de América, 41. Kanske inte mest centrala, men definitivt ett av de mest speciella hotellen i Madrid om man gillar nutida design. Bland de arkitekter som anlitats för de olika våningsplanen märks bland annat Zaha Hadid, Ron Arad, Norman Foster, Victorio & Lucino samt Teresa Sapey. Själv bodde jag på fjärde våningen, Plasma Studio, designat i rostfritt stål av duon Eva Castro Iarola och Holger Kehne. I övrigt: perfekta Gin & Tonics och underbart nonsens på Rai Uno. Tur att jag hade med mig Martin Amis förträffliga och passande "Money – It´s a suicide note".

Utsökt affärsmässiga

Gjorde ett besök på Middle East International Motor Show i Dubai. Idel extravagans, men samtidigt en slags känsla av att det inte finns någonting kvar att köpa för pengar, its the end of the road. Å andra sidan: om all världens pengar plötsligt blev värdelösa skulle endast den som slösat vara den som sparat. På bilden två utsökt affärsmässiga modeller i Mercedes/Maybachs one-off Laundalette.

Tourettes syndrom?

Insåg förresten på flighten hem (någonstans över Östersjön) att det finns anledning till daglig och uppriktig tacksamhet över att slippa läsa litteraturvetenskap med genusinriktning på Södertörns högskola. Varför? Så svenskt, så politiskt korrekt och lika folkhemsradikalt som ett par för trånga Cheap Monday-jeans. No glitz, no poetry, no Don De Lillo. Eller är det kanske jag som fått en släng av Tourettes syndrom? Formidabelt kaos vid mellanlandningen på Kastrup (Nej, SAS har aldrig trivts bra i konkurrensen), med överbokat plan sista biten upp till Stockholm, Sweet hometown!

Flygplatsen i Nice

Tillbaks efter några nätter på Hotell Four Seasons i Tourette, Provence. Glödhett i solen och iskallt på natten. Underbart hotell som ligger upphöjt på en kulle med utsikt över ett vackert, typiskt sydfranskt landskap. Kanske inte något partyställe direkt, men en fin väg upp från flygplatsen i Cannes! Undrar förresten hur många timmar jag tillbringat på just denna flygplats? Det är en ren njutning att ta en Café au Lait (ja, jag vet, 80-tal) i någon av flygplatsbarerna och betrakta alla dessa människor i exil från sina vanliga sammanhang. Glitterati av alla sorter, i alla stadier av berömmelse och förfall: modeller på väg till fotograferingar, förmögna ryssar och svenskor på väg till vackra halvön Cap Ferrat för att plocka upp de sista tillhörigheterna i lyxvillan efter skilsmässan med den Italienske ädlingen. Kanske är det inte så konstigt att stämningen på flygplatsen i Nice känns som en början och ett slut på en och samma gång?